Lake Tekapo (-43.9962509, 170.4812834) är en känd vacker sjö som många turister väljer att besöka. Särskilt känd är den mycket gamla kyrkan som ligger precis vid sjön.
De två husbilstjejerna redo att hoppa ut vid Lake Tekapo
När vi tittade på kyrkan så gifte sig ett kinesiskt par, eller i alla fall genomförde de en bröllopsfotografering med inte en utan två fotografer och ett stort ståhej. Vi tog en lunch nere vid strandkanten och njöt av utsikten, dock var det otroligt varmt så det blev en snabblunch innan solen tagit för mycket.
Dagen efter var en speciell dag som vi väntat på, Vivvi, Jonas och Christian, våra vänner från Bjärred ”kom förbi” på andra sidan jordklotet, världen är liten! Vi hade en supertrevlig kväll tillsammans på campingen vid Lake Tekapo med allt som hör till som grillat kött och gott vin. Vi hade så trevligt att vi helt glömde att ta bilder under kvällen.
I vår guidebok nämndes en liten pärla nämligen Mt. John som låg bredvid Lake Tekapo med utsikt utöver sjön. Mt. John är ett observatorium som ett av universiteten på ön driver för att studera stjärnor mm. Det var möjligt att köra hela vägen upp på bergets topp även om vägen stundtals var mycket smal. Vid möte fick någon av de mötande backa till en lite bredare sektion så att den andra kunde passera.
Vägen upp till Mt. JohnEtt av de teleskop på toppen av Mt. JohnUtsikt över Tekapo och Lake TekapoUtsikt över Lake Tekapo med bergen som en kuliss i bakgrunden
Kommentera gärna, klicka på rubriken för att öppna kommentarsfunktionen.
Mt Cook berget som ger Lake Pukaki allt sitt vatten och dess vackra ljusblåa färg var utflyktsmålet för dagen. Vi bestämde oss för att köra upp längst berget och vandra i den berömda Hooker Valley.
Foten av Mt. Cook och smältvattnet som sedan rinner ner till Lake Pukaki
Vädret för dagen var ostadigt med mycket starka byvindar vilket gjorde att vi gick betydligt kortade än planerat. Det blåste så mycket att hela husbilen gungade i sidled på vägen upp och väl framme yrde det lös grus i vindarna. Det var också en ganska låg molnbas vilket gjorde att man inte såg hela vägen upp till toppen av berget.
Hängbro, Hooker Valley syns till höger i bild mellan bergstopparna
Själva vandringen i den första delen av dalen är barnvänlig med bra underlag och inte så långt från startpunkten kommer man till en spännande hängbro i en fantastisk miljö.
Utsikten neråt i dalen
Det är som vanligt ansträngande att vandra i bergen men samtidigt väldigt ”belönande” med fantastiska vyer och utsikter. Elise kanske blir en bergsbestigare en dag, hon var väldigt fascinerad över glaciären och tyckte vi skulle ”klättra till isen”. Signe sov sig igenom vandringen, hon tyckte nog att det blåste för mycket.
Lake Pukaki (-44.1527890, 170.2229820) är en otroligt vacker sjö som är känd för sin turkosblåa färg. Färgen kommer från att vattnet rinner från Mt Cook som är beläget i slutet av sjön, vattnet är glaciärvatten som slipats mot olika bergarter vilket gett dess färg. Området är känt för sina goda möjligheter att hitta en avskild ”wildcamping” plats.
Lake Pukaki
Vi körde en bit längst den norra stranden och hittade snabbt en helt fantastisk plats, det innebar lite terrängkörning så Frida fick hoppa ut och leda husbilen ner mot sin plats precis vid vattnet. Min träning för några år sedan på Sweden Offroad Tour med Landcruisern hjälpte en del.
”vår” plats och vägen ner
Temperaturen varierar från Tropisk hetta till kall höst och denna dagen var det tropisk hetta, termometern visade ca 30 grader och vi passade på att bada i sjön och även tvätta lite kläder. Nu lever vi verkligen off-the-grid.
Signe firade sin 8 månaders dag, Frida och Elise ordnade en glasstårta till vårt lilla kalas. Den lilla bebisen börjar bli en stor bebis och har nu börjat äta en hel del mat. Elise älskar verkligen kalas så hon sjöng Ja må hon leva ett antal gånger, och sen fortsatte hon att fira kanin resten av kvällen.
Middag med en utsikt man inte blir trött på
Kvällsmaten dukades upp vid strandkanten och vi följde när solen gick ner bakom bergen. Vi njöt alla till fullo, vilken toppendag!
Efter att lärt känna husbilen och acklimatiserat oss till livet på 6,8 x 2,4 meter kände vi oss redo att ge oss iväg en bit från Christchurch. Vi begav oss upp mot bergen och den slingrande vägen genom Arthurs pass.
Första natten valde vi att slå läger vid Lake Pearson(-43.6590727, 172.7071206) då vi hade fått platsen rek. av en Kiwi som vi träffade på en lekplats. Vi körde fram och tillbaka längst strandkanten och insåg att det inte skulle bli så enkelt att klämma in husbilen någonstans. Alternativet att campa på den anlagda platsen kändes inte sådär lockande då det var rätt många andra husbilar, campervans och tält.
Lake Pearson
Till slut hittade vi en liten grusväg där vi (nästan) kunde köra ner, det var några riktigt elaka taggbuskar som repade bilen lite, shit-happends, det lär hända mer dom kommande trettio dagarna.
Smala vägar med elaka taggbuskar på sidorna
Morgonen bjöd på en riktigt wow-känsla, dimman låg över sjön och bergen var som en kuliss i bakgrunden, otroligt vackert! För att kunna köra ut utan att skada bilen mer så tog vi brödkniven och högg oss ut genom buskaget innan vi åter rullade på riksvägen.
Dimman över Lake Pearson
Nästa dag körde vi vidare upp och över bergskedjan och slog läger vid Tamaru River (-42.7384584, 171.5106261). Visa av erfarenhet sen föregående dags kladd med taggbuskar rekognoserade vi nu lite noggrannare innan vi körde ner husbilen. Vi lyckades hitta en plats precis vid en fors med glasklart vatten.
Andra nattens camp-site
Vi gav oss iväg på en kortare vandringstur i närområdet och följde den nu torrlagda flodfåran där vårens smältvatten från bergens glaciärer tidigare runnit. Jag och Elise testade även att bada i floden men det var askallt så vi gav upp ungefär vid smalbenen.
På tur i flodfåran
Nästa dag vaknade vi till att det var ca 10 grader och regn, vädret skiftar otroligt fort från högsommar till riktigt kallt. Vi begav oss av tidigt för att åter bege oss tillbaka över bergskedjan. Vi kom ungefär 15 minuter varpå lampan för oljenivå tändes. När vi stannade och öppnade motorhuven så konstaterades snabbt felet.
Vid den senaste servicen hade någon glömt att skruva på oljepåfyllnadslocket, allt eftersom så hade olja skvätt ut i motorrummet tills det att varningslampan tändes för att nivån på motorolja var för låg. Nu stod vi mitt i en bergskedja utan oljelock och kunde inte köra vidare. Tur i oturen så hade vi en plupp på mobiltelefonen efter 2 dygn utan täckning och kunde därmed ringa uthyrningsfirman som skickade road assistance med ett oljepåfyllnadslock och olja från en stad ett par timmar bort. Fem timmar senare var vi äntligen på gång igen rullade åter över bergskedjan.
Finns sämre ställen att få motorfel på
Kommentera gärna, klicka på inläggets rubrik för att öppna inlägget och se kommentarsfunktionen.
Nytt land och nya äventyr, när vi satt på flygplatsen och äntligen checkat in allt bagage cirka 70 Kg med barnvagn och allt så kände vi oss riktigt lugna, allt hade verkligen gått så smidigt denna morgon. När det var dags för oss att gå till gaten så uppstod lite förvirring, vi trodde att vi skulle till Christchurch, men personalen sa att gaten och tillika vår biljett var en tur till Queenstown. Vi hade på något sett varit så förvirrade att vi checkat in bagage och allt och inte upptäckt vårt misstag förens i sista stund.
På väg till… fel stad!
Christchurch och Queenstown är två städer på Nya Zeelands sydö, det är kanske ett mindre problem var man flyger in om det inte är så att man har bokat både hotell första natten och pick-up av hyrbilen i den andra staden.
Vi resonerade när vi väl satt på planet, – störande nu får vi ta ett flyg till inrikes så vi kommer rätt. Så enkelt visade det sig inte riktigt vara. Men först det positiva, landningen i Queenstown bjöd på en helt grym inflygning mellan bergstopparna.
Vi hade i-alla-fall tur med inflygningen…
Väl igenom immigration och bagaget uthämtat så försökte vi boka flyg vidare. Fullbokat de närmsta 2 dygnen. Då vi båda har svart bälte i problemlösning så kom vi fram till följande alternativ:
1. Vänta 2 dygn och flyg sedan till Christchurch
2. Vänta 1 dygn och ta en taxi 2 timmar till ett flygfält och sedan flyg till Christchurch
3. Hyr en bil one-way och kör de 48 milen över 2 bergkedjor i 6-8 timmar till Christchurch.
Vi gick på alternativ tre och fick därmed köra ”the scenic route” mellan Queenstown och Christchurch som man normalt gör på 5-7 dagar på 7,5 timme. Trötta checkade vi in på hotellet vid midnatt i Christchurch. Framme och det lilla missödet med flygresan är en bra historia att berätta för barnen när dom är äldre.
Kommentera gärna, klicka på inläggets rubrik för att öppna inlägget och se kommentarsfunktionen.
