Flygtur i Kaikoura

Dagens stora äventyr var en flygtur med spaning efter val, späckhuggare och delfiner. Flyg kanske låter lite ologiskt men det var det enda sättet att komma nära en val för oss då små barn inte fick åka med turbåtarna. När vi laddade kom till flygplatsen på morgonen så var dimman över havet för tät så flygturen fick flyttas till eftermiddagen istället.

Vi passade på att vandra Kaikoura Peninsula Walkway vilken var en vandringsstig som gick runt Kaikouras udde till olika utkicksplatser där man kunde spana efter säl och val. Själva vandringen bjöd på fantastiska vyer (som vanligt, lätt att bli bortskämd med detta på Nya Zeeland).

Den speciella bottenstrukturen där sälarna trivs syns tydligt

På eftermiddagen dök vi åter upp på flygplatsen och denna gången var det bättre förutsättningar för flygningen. Dock dämpades våra förhoppningar om att få se val den aktuella dagen då piloten eller chauffören som han själv presenterade sig som berättade att när det går mycket vågor är det svårt att spåra valarna i havet.

Chauffören med koll på läget

När vi bordade planet så ombads vi att ta på oss flytvästar då vi skulle flyga över öppet vatten, det kanske kan vara lite oroväckande men detta är ett standardförfarande. Själva flygturen gav mycket flygkänsla då det blåste en del den aktuella dagen, Elise gapskrattade och tyckte det var mycket roligt. Signe var mest en ligist och försökte åla sig ur sitt säkerhetsbälte.

Upp i luften och fantastisk utsikt

En flock med delfiner
Kaikoura’s udde där vi vandrat någon timme tidigare
Framtida yrke pilot?
Signe ligist, några millisekunder av lugn när fotot togs

Någon val såg vi inte men däremot fick vi se Kaikoura och dess kust från ovan och ett par hundra delfiner som lekte i vattnet vilket var riktigt coolt. Efter flygturen var vi rätt ”matta” och körde endast en kort bit söderut mot Christchurch och fricampade precis vid havet.

Kvällens havsnära camping

 

Kaikoura och västkusten

Västkusten är bästkusten säger vissa i Sverige, här är båda kusterna otroligt vackra men den västra kusten har fördelen att det inte finns några sandflugor. Vi har efter Malborough sound kört vidare söderut och är nu i höjd med Kaikuora.

Camping precis vid havet

Kaikoura är känt för sitt marina liv i form utav delfiner, sälar och valar. Highway 1 går längst havet så när vi såg en stor grupp delfiner simma och hoppa i havet så gjorde vi ett snabbt stopp och tittade på deras vattenlekar. Det var inte en delfin utan 50-100 stycken.

Delfinspaning

Efter upplevelsen med delfinerna så fortsatte det i samma tema med starka naturupplevelser när vi stannade vid Kaikoura Seal Colony. Det är en jättestor sälpopulation av New Zeeland fur seal som har sitt ”revir” på ett ställe. Området består av massa små vikar och naturliga saltvattenpooler där de små sälungarna kan träna på att simma. Det sägs att den bästa tiden är slutet av mars början av april då ungarna är som mest aktiva. Det var häftigt att se alla de små sälarna hoppa runt och de större sälarna ropa efter ungarna när de var lite väl modiga.

Spaning vid Kaikoura Seal Colony
Kaikoura Seal Colony
Kaikoura Seal Colony
Kaikoura Seal Colony

Våra dagar är lugna, vi tillåter oss att äta frukost i lugn och ro, gärna med havsutsikt. På kvällen tar vi fram grillen, stolarna och bordet och tillagar en god bit lamm eller nötkött.

Pannkaksfrukost
Den lilla pannkaksätaren som ratade gröten till förmån för pannkakor
”typisk kväll” 😉

Vi försöker ta en tur någon av de alla vandringslederna som en daglig aktivitet. Häromdagen gick vi på en tur i ett floddelta och tittade på ett mycket gammalt vrak, fartyget SS Waverley.

En udda syn, SS Waverley
SS Waverley