Efter att bilen gick sönder så falerade dagens planer och vi var nöjda att överhuvudtaget kommit ner från Arthurs pass. Vi checkade in oss på en camping som hade en fin trädgård men inte så mycket mer. Efter lite för mycket tid i bilen så bestämde vi oss för att bara köra en kortare sträcka dagen därpå och åkte till en camping som hade massa djur och två lekplatser till Elise stora lycka. Det fanns bland annat lamadjur, åsnor, wallabies, grisar, kaniner och massa påfåglar. Både jag och Elise tyckte dock att påfåglarna var lite läskiga, de var väldigt närgångna.
Det var väldigt fina lekplatser som de hade byggt upp. Vädret varierar väldigt mycket och från att varit lite frusna i bergen så var det helt plötsligt 35 grader varmt, så vi vågade inte leka i solen alltför länge. Campingen hade också en swimming pool, men var bara Elise som tog sig ett dopp, vi andra tyckte vattnet var för kallt.
På morgonen hade de åsneridning och Elise fick rida en tur på åsnan Silver. Funderar på om det trots allt är en liten hästtjej vi fått.
Efter att lärt känna husbilen och acklimatiserat oss till livet på 6,8 x 2,4 meter kände vi oss redo att ge oss iväg en bit från Christchurch. Vi begav oss upp mot bergen och den slingrande vägen genom Arthurs pass.
Första natten valde vi att slå läger vid Lake Pearson(-43.6590727, 172.7071206) då vi hade fått platsen rek. av en Kiwi som vi träffade på en lekplats. Vi körde fram och tillbaka längst strandkanten och insåg att det inte skulle bli så enkelt att klämma in husbilen någonstans. Alternativet att campa på den anlagda platsen kändes inte sådär lockande då det var rätt många andra husbilar, campervans och tält.
Lake Pearson
Till slut hittade vi en liten grusväg där vi (nästan) kunde köra ner, det var några riktigt elaka taggbuskar som repade bilen lite, shit-happends, det lär hända mer dom kommande trettio dagarna.
Smala vägar med elaka taggbuskar på sidorna
Morgonen bjöd på en riktigt wow-känsla, dimman låg över sjön och bergen var som en kuliss i bakgrunden, otroligt vackert! För att kunna köra ut utan att skada bilen mer så tog vi brödkniven och högg oss ut genom buskaget innan vi åter rullade på riksvägen.
Dimman över Lake Pearson
Nästa dag körde vi vidare upp och över bergskedjan och slog läger vid Tamaru River (-42.7384584, 171.5106261). Visa av erfarenhet sen föregående dags kladd med taggbuskar rekognoserade vi nu lite noggrannare innan vi körde ner husbilen. Vi lyckades hitta en plats precis vid en fors med glasklart vatten.
Andra nattens camp-site
Vi gav oss iväg på en kortare vandringstur i närområdet och följde den nu torrlagda flodfåran där vårens smältvatten från bergens glaciärer tidigare runnit. Jag och Elise testade även att bada i floden men det var askallt så vi gav upp ungefär vid smalbenen.
På tur i flodfåran
Nästa dag vaknade vi till att det var ca 10 grader och regn, vädret skiftar otroligt fort från högsommar till riktigt kallt. Vi begav oss av tidigt för att åter bege oss tillbaka över bergskedjan. Vi kom ungefär 15 minuter varpå lampan för oljenivå tändes. När vi stannade och öppnade motorhuven så konstaterades snabbt felet.
Vid den senaste servicen hade någon glömt att skruva på oljepåfyllnadslocket, allt eftersom så hade olja skvätt ut i motorrummet tills det att varningslampan tändes för att nivån på motorolja var för låg. Nu stod vi mitt i en bergskedja utan oljelock och kunde inte köra vidare. Tur i oturen så hade vi en plupp på mobiltelefonen efter 2 dygn utan täckning och kunde därmed ringa uthyrningsfirman som skickade road assistance med ett oljepåfyllnadslock och olja från en stad ett par timmar bort. Fem timmar senare var vi äntligen på gång igen rullade åter över bergskedjan.
Finns sämre ställen att få motorfel på
Kommentera gärna, klicka på inläggets rubrik för att öppna inlägget och se kommentarsfunktionen.
Nytt land och nya äventyr, när vi satt på flygplatsen och äntligen checkat in allt bagage cirka 70 Kg med barnvagn och allt så kände vi oss riktigt lugna, allt hade verkligen gått så smidigt denna morgon. När det var dags för oss att gå till gaten så uppstod lite förvirring, vi trodde att vi skulle till Christchurch, men personalen sa att gaten och tillika vår biljett var en tur till Queenstown. Vi hade på något sett varit så förvirrade att vi checkat in bagage och allt och inte upptäckt vårt misstag förens i sista stund.
På väg till… fel stad!
Christchurch och Queenstown är två städer på Nya Zeelands sydö, det är kanske ett mindre problem var man flyger in om det inte är så att man har bokat både hotell första natten och pick-up av hyrbilen i den andra staden.
Vi resonerade när vi väl satt på planet, – störande nu får vi ta ett flyg till inrikes så vi kommer rätt. Så enkelt visade det sig inte riktigt vara. Men först det positiva, landningen i Queenstown bjöd på en helt grym inflygning mellan bergstopparna.
Vi hade i-alla-fall tur med inflygningen…
Väl igenom immigration och bagaget uthämtat så försökte vi boka flyg vidare. Fullbokat de närmsta 2 dygnen. Då vi båda har svart bälte i problemlösning så kom vi fram till följande alternativ:
1. Vänta 2 dygn och flyg sedan till Christchurch
2. Vänta 1 dygn och ta en taxi 2 timmar till ett flygfält och sedan flyg till Christchurch
3. Hyr en bil one-way och kör de 48 milen över 2 bergkedjor i 6-8 timmar till Christchurch.
Vi gick på alternativ tre och fick därmed köra ”the scenic route” mellan Queenstown och Christchurch som man normalt gör på 5-7 dagar på 7,5 timme. Trötta checkade vi in på hotellet vid midnatt i Christchurch. Framme och det lilla missödet med flygresan är en bra historia att berätta för barnen när dom är äldre.
Kommentera gärna, klicka på inläggets rubrik för att öppna inlägget och se kommentarsfunktionen.
Näst sista kvällen i Sydney blev Joel dålig, om det var magsjuka eller matförgiftning var lite oklart. Vi båda blev lite stressade och jag låg halvvaken och funderade på olika lösningar hur vi skulle göra om vi inte skulle kunna flyga till Nya Zeeland. På morgonen mådde han som tur var lite bättre, men behövde hålla sig i sängen. Lämna tillbaks hyrbilen fick han dock göra, vänstertrafiken är inget jag befattar mig med.
Efter lite överläggning med Elise bestämde vi oss för att ställa in planerna på Bondi Beach och istället åka och kolla på lite mer djur. I Darling Harbour, inte långt ifrån där vi bodde, så fanns ett inomhuszoo med fokus på australiensiska djur. Fanns en del roliga djur som vi aldrig sett förut men koalorna var såklart favoriter.
Vi såg också en gigantisk krokodil, aldrig sett någon i närheten av så stor. I en korridor lite senare fanns en krokodil på en TV-skärm som Elise blev fruktansvärt rädd för. Det gick inte att lugna henne så det slutade med att personalen fick komma, och vi fick gå en bakväg igenom deras arbetsområden, för att komma förbi TV-skärmen.
De sista dagarna i Australien och Sydney hyrde vi en bil för att komma ut i närområdet runt staden och se lite mer. Första dagen åkte vi till Wattamolla Falls som ligger i Royal National Park strax söder om Sydney ca en timmes bilfärd.
Wattamolla Beach
Direkt när vi kommit fram så sa Frida ”Elise, vill du inte gå ut och springa lite på gräsmattan?” dock så ändrade hon sig snabbt när vi såg en riktigt stor ödla cirka 20 meter från bilen. Vi hade nog båda glömt bort för en stund vilket land vi besökte.
Ödlan vid parkeringenExotiskt fiskekarta vid stranden
Själva stranden var fantastiskt fin, en liten lagun där man kunde bada utan oro för alla ogästvänliga havsdjur samt en liten skogsdunge som gav skön skugga och svalka.
Inte minst med tanke på den korta bilfärden och hur glest det var på folk i nationalparken så är detta verkligen något vi kan rek. The locals åker inte till Manly eller Bondi på helgerna utan istället till platser som denna.
Oavsett vilken bok eller sida vi läste när det kom till tips kring Sydney och utflykter däromkring så dök en plats upp gång på gång, Blue mountains! Detta blev vårt utflyktsmål den andra dagen.
The three sistersSigne på sin favoritplats
Blue mountains är lite av en helig plats då urinvånarna bland annat haft en koloni på bergssidan. Arkeologer har funnit handavtryck som är otroligt många år gamla (kommer ej ihåg).
Vi var såklart laddade efter att läst alla ”fantastiska recensioner” om denna plats. I verkligheten var den godkänd men inte mer, det var absolut fina vyer och otrolig utsikt men också busslaster med Kineser. Det finns säkerligen finare platser att se.
Vi vaknade av att vädret var betydligt bättre än de senaste dagarna och bestämde oss för att göra en utflykt till stadsdelen och tillika halvön Manly Beach. Innan vi reste hit tänkte vi Sydney = Sol, så är det inte riktigt, det sägs att det är 4 årstider på en dag här och jag kan förstå hur dom menar. Manly är känt för att vara ett sommarställe med stränder och såklart, eftersom vi är i Australien, surfare! Enklast tar man sig dit med en cirka 50 minuters båtfärd. När vi kom runt ”udden” i Sydney Harbour så kom det otroligt höga vågor vilket var lite förvånande, all respekt till de som seglar i dessa farvatten.
Vår kollektivtrafikfärja för dagen
Vi var inte ensamma denna dag då det var helg och alla australiensare var på väg till någon av alla de stränder runt staden. Vi välkomnades av en rätt cool skylt, sunset eller sunrise?
Då Manly ligger på en halvö finns alla möjligheter!
Väl framme tog vi ett varv ”på stan” för att sedan ta oss ner till stranden. Det var verkligen semesterkänsla när man gick på gågatan, små butiker varvat med uteställen. Vi hade såklart packat ner badkläder men dessa insåg vi snabbt efter att kommit fram till stranden att vi inte behövde packa upp, vågorna var gigantiska!
Notera saltvattendimman som rör sig mot husenLivräddarna och deras tält
Det är ju inte alla som är tvåbarnsföräldrar och måna om att överleva, en hel del surfare vågade sig ut och bjöd på en riktig show för alla som var på strandpromenaden.
Det fanns rätt många livräddare i beredskap och visselpipan som dom varnade folk med blåstes ett antal gånger.
Kommentera gärna, klicka på inläggets rubrik för att öppna inlägget och se kommentarsfunktionen.
Dagens utflykt tog oss först till fiskmarknaden i Sydney för en liten titt och lunch. Vi konstaterade på vägen dit att det är något med fiskmarknader som gör att man oavsett om man är som turist i Göteborg eller Sydney så vill man besöka dessa. Förväntningarna var inte allt för höga men överträffades, det var en intressant plats. Vi har aldrig tidigare sett det stora utbudet eller storleken på framför allt krabbor och hummrar.
Precis utanför fiskmarknaden så låg fiskebåtarna förtöjda
Konceptet var; köp fisk eller skaldjur och berätta hur du vill ha det serverat så ordnar stället det. Frida tog en skaldjurstallrik med räkor, pilgrimsmussla, bläckfisk och diverse annat. Själv var jag lite mer försiktig och tog en klassiker, fish & chips.
Rejäla skaldjur
Titta på filmen nedan för utbudet hos en av de många försäljarna på marknaden:
Det är fortsatt lite regnigt här i Sydney så vi valde att på eftermiddagen utforska Powerhouse museum.
Museet är en blandning mellan design och teknikutställning, Frida och Elise bländades av japansk formgivning och klänningar samtidigt som jag fördjupade mig i den industriella revolutionen och olika generationers ångmaskiner.
Demonstration av plasma
Det fanns många interaktiva delar där både barn och vuxna kunde testa olika saker från magnetism till plasma energi som på bilden ovan. Otroligt fint och välordnat, rekommenderas!
En klassiker, speglarna från ”lustiga huset”
Kommentera gärna, klicka på inläggets rubrik för att öppna inlägget och se kommentarsfunktionen.
Idag tog vi alla en sovmorgon och vaknade av väckarklockan, även om det bara är fyra timmars tidskillnad mot Thailand så tar det lite tid att anpassa oss, speciellt för Signe. Dagens plan var ett besök på Taronga Zoo, det finns tre zoo’n bara i Sidney och ett par utanför men efter lite googling verkade det vara det bästa. Iallafall det äldsta då det öppnade redan 1916.
För att komma dit så åkte vi tunnelbana, vilket är Elise absoluta favoritsysselsättning här i Sydney och sen båt. En stor del av kollektivtrafiken är båtburen, vilket bjuder på bra båtspaning, så Joel är också mer än nöjd.
Elise på väg till Zoo.
Djurparken är uppbyggd på en stor höjd så vi började med en kabinbana för att komma högs upp och sen jobba oss nedåt. Utsikten och vyn över Sydney var helt fantastisk. Det var lite småregnigt och mulet så gjorde sig inte på bild, men bästa vädret för oss så vi slapp besväret att hålla Signe i skuggan.
Vy från Taronga Zoo över Sydney, den gula båten på bilden är kollektivtrafikbåten som tog oss dit
Höjdpunkterna i djurparken var helt klart koalorna och kängururna (stavning på det?). Koalorna var så sjukt gulliga där de satt och sov uppe i träden och till kängururnas hägn så fick man gå in så vi kom riktigt nära. Det fanns också många australiensiska djur som var väldigt gulliga som vi aldrig hört talas om, det absolut gulligaste var Platypus, gick inte att fota det, men googla!
Vi köpte med oss lunch och åt utomhus, det visade sig vara en utmaning, då det fanns stora fåglar som försökte knycka maten. Det var inte fiskmåsar utan fåglar i storlek som en sädgås med en lång lång näbb. När Elise tappade något så var de snabbt framme. Sen såg vi att om man ville äta utomhus så gällde det att sätta sig i en inhägnad restaurang. Lite kul att istället för att sätta djuren bakom galler så fick man själv sätta sig där.
Fågelsäkert matställeUt på tur, aldrig sur!
Lilla Signus, som är Elise nya smeknamn på gullungen, hänger bara med på alla upptåg och är nöjd med det. Hon är precis som Elise var i samma ålder, så länge det finns något att titta på är allt på topp. Sover ytterst lite på dagarna, tar en napp på 20 minuter då och då, farligt att missa något.
/Frida
Kommentera gärna, klicka på inläggets rubrik för att öppna inlägget och se kommentarsfunktionen.
Nu har vi landat i Sydney och gjort oss hemmastadda i lägenheten som kommer att vara vårt hem här de kommande tio dagarna. Vi bor vid Darling Harbour precis bredvid China Town. Det är otroligt skönt med bekvämligheter som eget kök, diskmaskin, tvättmaskin etc. Då Signe har börjat krypa runt en hel del så är det skönt både för henne och Elise att det finns ytor att klättra och leka på.
Circular Quay, Knutpunkten i Sydney, här tar man båten till den stadsdelen man vill besöka.
Själva staden är häftig och vi trivs redan, klimatet här nu är betydligt svalare än Thailand och inte lika fuktigt, perfekt sommarväder! Människorna här är otroligt trevliga och hjälpsamma, det är en speciell atmosfär och anda. De första två dagarna har vi promenerat runt lite och utforskat närområdet, njutit av västerländsk mat som hamburgare och italiensk glass.
Modern klassiker 😉
Det första att ”pricka av” på sightseeinglistan tillsammans med väldigt många andra var att besöka operahuset och se byggnaden som är ikonen för staden.
Operahuset i Sydney
Vi har frågat Elise varje kväll sedan vi lämnade Sverige vad hon önskat sig till middag, svaret har blivit detsamma varje gång, Halloumi. Idag kunde vi äntligen leverera mat enligt önskningarna, lyckan var stor när hon äntligen fick en Halloumiburgare till lunch.
Halloumiburgare
Frida har gått loss på marknaderna i närområdet nu när vi har möjligheterna att laga egen mat igen. Det var till och med så att säljaren sa ”oh, youre buying alot of food”.
Utbudet på den marknaden bredvid där vi bor
Kommentera gärna, klicka på inläggets rubrik för att öppna inlägget och se kommentarsfunktionen.
Vi hade planerat in 24 timmars stopp i Bangkok, Thailands huvudstad med drygt 8 miljoner invånare på vägen från Koh Lanta till Sydney.
Innan vi beskriver vår tid i Bangkok kan vi nämna veckans lärdom, checka aldrig in en powerbank och tro att det ”lär gå bra”. Det slutade med att jag och Klara fick springa mellan två våningar och två flygterminaler för att hämta ut en väska, avlägsna powerbanken och sen åter springa igenom securityn och bort till gaten. Om planet inte varit i tid med Thailandsmått det vill säga 20 minuter sent så hade vi missat flyget. Förlåt Klara för att du fick springa ett halvt Marathon på Krabi flygplats.
En uppmaning att ta på allvar
För att få ut optimalt av vår relativt korta tid så hade vi bokat ett hotell, Pathumwan Princess, som låg intill ett par av de stora köpcentrumen, bland annat MBK med sina 2500(!) butiker. Kan jämföras med en standard köpcentrum i Sverige som brukar ha 90 – 120 butiker.
Elise i Lumphiniparken
Vi började morgonen med att ta en promenad (rek. ej som transportsätt i Bangkok) till Lumphiniparken för att titta på de berömda ödlorna där av arten monitor lizards. Väl där funderade vi på vad de livnärde sig på, en ledtråd var att det inte fanns några änder i parken, en annan att en stor ödla svalde en fisk typ. braxstorlek hel framför oss.
Därefter var det skytrain tillbaks till hotellet för att påbörja en stadsorientering i 33 grader och dålig luft mellan 5 köpcentrum. Vi åkte säkert 100 rulltrappor och 50 hissar innan dagen var slut.
Förbjudet på Skytrain att balansera…… och en Polis (inte väktare) på varje station för att skapa ordning
