Frida Sjoberg – Ett Liv

2019-03-262019-03-26

Farewell spit

Farewell spit är udden som går ut och skyddar Golden bay mot större vågor och dyningar. Själva udden är ett naturreservat och kan endast nås utan fordon. Området är långt ifrån närmsta stad och naturen är ”orörd” och otroligt vacker.

Tidvattnet, skillnaden mellan ebb och flod är stor och på morgonen kan vattenbrynet vara 1 km längre ut från kusten än mitt på dagen. Dessa ytor skapar en annorlunda miljö när det är lågvatten.

Vattnet var där sanden slutade några timmar tidigare.

Jag var lite besviken på hästturen vid Glenorchy. Hade läst om att den skulle vara helt fantastisk, men varken hästarna, naturen eller hela eventet kom riktigt i närheten av det. Men när vi körde förbi en hästskylt bestämde jag mig för att ge det en ny chans och bokade en 3,5 timmars tur morgonen därpå. De satte mig på den största hästen, Storm. Lite oklart vad de tänkte när de satte den minsta ryttaren på den största hästen, men visade sig vara ett bra val.

Eftersom det var lågvatten kunde vi rida en lång sträcka på stranden innan vi red upp i bergen där det bjöds på fantastisk utsikt.

Lite läskigt var det när vi red precis på bergsryggen med stup på båda sidor ned. Trots många år sedan sista ridturen, så är det lite som att cykla, grunderna sitter kvar.

Just den här delen av ön har vi inte läst så många som har tipsat om, men vi blev väldigt positivt överraskade, och får nog säga att det är en av våra absoluta favoriter. Har läst någonstans att det spelar inte så stor roll vart man åker på Nya Zeeland, det är alltid spektakulär natur och alla är trevliga. Men måste säga att det är stora fördelar att undvika de värsta turiststråken, det är precis lika fint, om inte finare och allt känns lite trevligare. Denna hästturen var så mycket bättre, och här kostade 3,5h lika mycket som 1,5 h i Glenorchy.

Vi hittade också en trevlig gratiscamping precis vid stranden. Samma sak här, vid de turisttätaste områden förbjuder de mer och mer fri camping och man måste hålla sig till de riktiga campingarna, men här är det fortfarande tillåtet. Får hoppas det fortsätter vara tillåtet då det är det vi (jag) gillar mest med husbilen – att den tar oss ut i naturen, men med alla bekvämligheter.

Om någon undrar vad vi äter – som vanligt blir det en del hamburgare. Nu dock lite lyxigare, på anguskött, och majs som är i säsong nu.

2019-03-11

Oamaru

Efter en tid i bergen styrde vi husbilen åter ner mot kusten och målet för dagen var den lilla staden Oamaru känd för sina pingviner av arten Blue pinguins. På vägen gjorde vi ett litet stopp nere vid havet, är otroligt mäktigt att se mil-efter-mil av orörd kuststräcka, inga badande, inga hus, endast orörd natur.

Såhär glad blev Elise att äntligen se havet (slippa åka husbil)

Väl framme så visade sig att vi valt helt rätt dag för ett besök i staden. Det var Oamaru’s stora familjedag denna lördag och det fanns bland annat liveband och till Elise förtjusning hoppborgar i olika modeller och storlekar.

En av anledningen till vårt besök i staden var givetvis dess pingviner, vår camping låg precis nere vid vattnet i hamnen och tydligen fanns det ett pingvinpar som bodde inne på campingen. Ägarinnan berättade att vi förmodligen inte skulle se pingvinerna som hade sitt bo precis bakom vår husbil men däremot höra dom på kvällen.

Campingens anvisningar att skydda pingvinerna

Efter lek i hoppborgarna och sett oss omkring lite så gav vi oss ut på jakt efter pingviner och sälar (New Zeeland fur seal). Vi såg sälar precis utanför vågbrytaren och fick samtidigt reda på att pingvinerna var ute och jagade fisk på dagen och kom nästan på minuten halv nio varje kväll för att gå upp till sina bon.

En av de lite speciella vägskyltarna som finns på Nya Zeeland

Vi bokade en biljett till en Pingvin koloni som drivs icke-komersiellt för att stärka arten för att få se pingvinerna komma hem på kvällen. Det var otroligt häftigt att få se ett hundratal små pingviner hoppa upp och vagga uppåt land för att gå och lägga sig i sina bon. Tyvärr har vi inga bilder att dela med oss av då ljus och ljud skadade dom.

Kväll i Oamaru’s hamn, då kommer Pingvinerna

2019-03-07

Zoo camping

Efter att bilen gick sönder så falerade dagens planer och vi var nöjda att överhuvudtaget kommit ner från Arthurs pass. Vi checkade in oss på en camping som hade en fin trädgård men inte så mycket mer. Efter lite för mycket tid i bilen så bestämde vi oss för att bara köra en kortare sträcka dagen därpå och åkte till en camping som hade massa djur och två lekplatser till Elise stora lycka. Det fanns bland annat lamadjur, åsnor, wallabies, grisar, kaniner och massa påfåglar. Både jag och Elise tyckte dock att påfåglarna var lite läskiga, de var väldigt närgångna.

Det var väldigt fina lekplatser som de hade byggt upp. Vädret varierar väldigt mycket och från att varit lite frusna i bergen så var det helt plötsligt 35 grader varmt, så vi vågade inte leka i solen alltför länge. Campingen hade också en swimming pool, men var bara Elise som tog sig ett dopp, vi andra tyckte vattnet var för kallt.

På morgonen hade de åsneridning och Elise fick rida en tur på åsnan Silver. Funderar på om det trots allt är en liten hästtjej vi fått.

2019-03-052019-03-05

Sista dagen i Sydney

Näst sista kvällen i Sydney blev Joel dålig, om det var magsjuka eller matförgiftning var lite oklart. Vi båda blev lite stressade och jag låg halvvaken och funderade på olika lösningar hur vi skulle göra om vi inte skulle kunna flyga till Nya Zeeland. På morgonen mådde han som tur var lite bättre, men behövde hålla sig i sängen. Lämna tillbaks hyrbilen fick han dock göra, vänstertrafiken är inget jag befattar mig med.

Efter lite överläggning med Elise bestämde vi oss för att ställa in planerna på Bondi Beach och istället åka och kolla på lite mer djur. I Darling Harbour, inte långt ifrån där vi bodde, så fanns ett inomhuszoo med fokus på australiensiska djur. Fanns en del roliga djur som vi aldrig sett förut men koalorna var såklart favoriter.

Vi såg också en gigantisk krokodil, aldrig sett någon i närheten av så stor. I en korridor lite senare fanns en krokodil på en TV-skärm som Elise blev fruktansvärt rädd för. Det gick inte att lugna henne så det slutade med att personalen fick komma, och vi fick gå en bakväg igenom deras arbetsområden, för att komma förbi TV-skärmen.

2019-02-21

Taronga Zoo

Idag tog vi alla en sovmorgon och vaknade av väckarklockan, även om det bara är fyra timmars tidskillnad mot Thailand så tar det lite tid att anpassa oss, speciellt för Signe. Dagens plan var ett besök på Taronga Zoo, det finns tre zoo’n bara i Sidney och ett par utanför men efter lite googling verkade det vara det bästa. Iallafall det äldsta då det öppnade redan 1916.

För att komma dit så åkte vi tunnelbana, vilket är Elise absoluta favoritsysselsättning här i Sydney och sen båt. En stor del av kollektivtrafiken är båtburen, vilket bjuder på bra båtspaning, så Joel är också mer än nöjd.

Djurparken är uppbyggd på en stor höjd så vi började med en kabinbana för att komma högs upp och sen jobba oss nedåt. Utsikten och vyn över Sydney var helt fantastisk. Det var lite småregnigt och mulet så gjorde sig inte på bild, men bästa vädret för oss så vi slapp besväret att hålla Signe i skuggan.

Vy från Taronga Zoo över Sydney, den gula båten på bilden är kollektivtrafikbåten som tog oss dit

Höjdpunkterna i djurparken var helt klart koalorna och kängururna (stavning på det?). Koalorna var så sjukt gulliga där de satt och sov uppe i träden och till kängururnas hägn så fick man gå in så vi kom riktigt nära. Det fanns också många australiensiska djur som var väldigt gulliga som vi aldrig hört talas om, det absolut gulligaste var Platypus, gick inte att fota det, men googla!

Vi köpte med oss lunch och åt utomhus, det visade sig vara en utmaning, då det fanns stora fåglar som försökte knycka maten. Det var inte fiskmåsar utan fåglar i storlek som en sädgås med en lång lång näbb. När Elise tappade något så var de snabbt framme. Sen såg vi att om man ville äta utomhus så gällde det att sätta sig i en inhägnad restaurang. Lite kul att istället för att sätta djuren bakom galler så fick man själv sätta sig där.

Lilla Signus, som är Elise nya smeknamn på gullungen, hänger bara med på alla upptåg och är nöjd med det. Hon är precis som Elise var i samma ålder, så länge det finns något att titta på är allt på topp. Sover ytterst lite på dagarna, tar en napp på 20 minuter då och då, farligt att missa något.

/Frida

Kommentera gärna, klicka på inläggets rubrik för att öppna inlägget och se kommentarsfunktionen.

2019-02-15

Elise avslutning på förskolan

Plötsligt händer det, här kommer ett inlägg från mig, Frida. Har sagt varenda kväll till Joel att jag ska skriva inlägget men sen när barnen äntligen har somnat så somnar jag också. Signe har varit lite stökig på nätterna, speciellt sista veckan, då hon har varit lite förkyld.

Men nu till saken, Elise har genomfört sin sista dag på skolan Sanuk. Joel var ute och dök så det var jag och Maja som fick vara med närvara på den speciella samlingen på morgonen. Elise fick sitta i en speciell stol ”kungastolen” och pedagogen Jonas berättade om hur de upplevt Elise. Hon hade alltid varit väldigt glad, pratat mycket och varit frågvis och velat lära sig nya saker. Speciellt intresserad av siffror och bokstäver. Om något inte har gått rätt till enligt Elise så har hon påvisat detta, exempel när Jonas tog fram sin mobil under lunchen så sa hon till honom att det fick man inte.

Elise på ”kungastolen” under avslutningscermonin

Ofta på morgonen så hade hon med sig blommor till pedagogerna (det stora blomintresset har hon fått av dagmamman Anna). Hon fick medalj och fick välja en sång, hon valde ramsan om krokodilen som åt upp aporna. Hon fick också med sig en bok där de noggrant dokumenterat allt de gjort och de thaiteman de haft såsom Thaibokning, tempelbesök, thaifrukter och kinesiska nyåret.

Lite vedmodigt att lämna skolan, vi har varit så nöjda med pedagogerna och Elise har tyckte att det har varit så kul och spännande. Varje morgon har hon hoppat eller sprungit längs stranden och sjungit på väg till skolan.

Boken som sammanfattar Elise tid på Sanuk, ett kul minne!

Eftersom det var fredag så slutade skolan redan vid 12 och vi följde med Elise kompis Leona hem till lunch. De har ett eget hus precis vid skolan och hade precis fått leverans av kompisar från Sverige så Elise fick kalasa på favoriträtten blodpudding. Jag var också väldigt nöjd med att få svenskt kaffe, gott kaffe är ju verkligen en bristvara i det här landet.

På kvällen firade vi med att åka till favoritstället Thai Cat, eller strandhänget som Elise kallar det. De sedvanliga shaksen beställdes in och Joel beställde in sin absoluta thaifavoriträtt – Papayasallad. Få nu ingen chock, det är ingen vanlig sallad utan friterad papayasallad.

Kommentera gärna, klicka på inläggets rubrik för att öppna inlägget och se kommentarsfunktionen.