april 2019 – Ett Liv

2019-04-10

Dickwella

Livet i Dickwella går i ett lugnt och skönt tempo. Det är varmt så vi passar på att sova en stund på dagarna för att kunna vara ute mer på tidig förmiddag och kväll. Vårt boende är Surf Bay Villa, enkelt men väldigt charmigt. Sonen och hans mamma sköter boendet och är verkligen måna om att vi har det bra. I morse fick Signe och Elise varsin liten present av den äldre mamman.

Precis nedanför huset ligger en fantastisk strand men tyvärr är vågorna för stora för att man ska kunna bada säkert. Dyningarna från Indiska oceanen rullar in med otrolig kraft.

Vi tar en Tuk-Tuk 10 minuter till en lagun som heter Hiriketiya Beach och är fantastisk för bad. Där hänger vi bland surfarna och badar i det kristallklara vattnet. Sri Lanka är nog vad Thailand var innan det blev så otroligt kommersiellt överallt. Det är inga ”speed boats” här utan fortfarande de traditionella fiskebåtarna som syns.

Efter alla goda köttmåltider på Nya Zeeland då vi grillade nästan varje dag har vi nu växlat kost till Smoothie bowls och Poke bowls. Vi njuter också av fruktdrinkar som vi saknat sedan vi var i Thailand.

Trafiken här är ganska kaotisk och vägarna är inte i bästa skick men de bjuder alltid på en överraskning eller två. Det kan vara en ko på vägen, en riktigt stor ödla eller orm som vi häromdagen nästan trampade på.

2019-04-09

Colombo, Sri Lanka

Från höstväder på Nya Zeeland till ”indisk sommar” var lite av en chock för oss när vi landade i Colombo. Trots att vi upplevt värmen många gånger tidigare så glömmer man exakt hur varmt det är när det väl är varmt. Så fort man stiger utanför platser med AC så rinner svetten längst kroppen.

Sist vi besökte Sri Lanka februari 2011, strax efter att kriget mellan regeringen och de Tamilska tigrarna hade slutat. Kriget var ett av de blodigaste inbördeskrigen och de Tamilska tigrarna var klassade som världens farligaste organisation, över blandat annat Al-qaida.

Då, 2011, fanns det knappt några vägar som gick att köra snabbare än 30 km/h på landsbyggden och överallt var det en militär och en polis som ett par. Anledningen till detta var att korruptionen var ett stort problem. Poliserna var kända för att ta mutor och militären gjorde inte det, men de å andra sidan var militärerna inte särskilt bra på myndighetsutövningen, lösningen? Slå ihop de båda i ett par.

Rolig skylt i centrala Colombo, är förmodligen ingen överdrift 🙂

Planen för Sri Lanka nu är att passa på och besöka landet när vi ändå ”passerar” och få lite sol och bad och ställa om ”vår tid” (+12 GMT) innan vi slutligen flyger hem till Sverige.

Upplevelsen av att vara i Colombo liknar inget annat, det är inte Kuala Lumpur eller Bangkok, det är något helt annat. Ljudnivån är konstant öronbedövande, det tutas oavbrutet, massvis med högljudda tuk-tuk’s, byggarbetsplatser och inte minst, kollektivtrafik som spelar Fur Elise ur en megafon från 4 på morgonen till sen kväll. Du behöver vara på din vakt, det kan komma en traktor, tuk-tuk eller en buss oväntat snabbt.

Samma stadsplaneringsmiss som i Varberg, tågspåret har bästa läge

Vår tillflyktsplats blev hotellets terrass på taket och pool tio våningar upp så att vi kom ifrån ”larmet” från gatan.

Efter tre dagar så var vi hyfsat tidsomställda och kände oss redo för att åka taxi tre timmar till öns södra delar och vårt slutmål Dickwella som är känd för sin Horse shoe bay populär bland surfare.

Väl ute ur staden och på landsbygden så mötte vi det Sri Lanka som vi kommer ihåg från sist. Otrolig natur, djungel och stränder i kombination.

2019-04-07

De sista dagarna på Nya Zeeland

Efter två härliga dygn i Kaikoira så gav vi oss av söderut på mot Christchurch och avslut av vår tid på Nya Zeeland.

Hammer springs, platsen känd för sina varma naturliga källor låg på vår väg söderut och vi stannade för lite härligt bad.

Vi maximerade vår vildmarksupplevelse och spenderade den näst sista natten i Motunau norr om Christchurch. En liten by precis vid havet.

Vi trodde när vi påbörjade vår husbilsresa på Nya Zeeland att vi skulle vara rätt trötta och känna oss ”färdiga” efter 33 dagar. Men, det kändes sorgligt när det bara var ett par dygn kvar och vi skulle lämna husbilen. Vi hade kunnat fortsätta ett par veckor till och utforska ön.

På morgonen av avresedagen så tömde vi ”vår” husbil LML948 som varit vårt hem den senaste månaden och begav oss av till Wilderness för återlämningen. De gav oss beröm för att klarat 4400 km på Nya Zeeland utan några skador.

Vi har plottat ut våra övernattningsplatser i Google Maps med hög noggrannhet, vill ni utforska var vi har campat så kan ni klicka på kartan nedan:

2019-04-022019-04-02

Flygtur i Kaikoura

Dagens stora äventyr var en flygtur med spaning efter val, späckhuggare och delfiner. Flyg kanske låter lite ologiskt men det var det enda sättet att komma nära en val för oss då små barn inte fick åka med turbåtarna. När vi laddade kom till flygplatsen på morgonen så var dimman över havet för tät så flygturen fick flyttas till eftermiddagen istället.

Vi passade på att vandra Kaikoura Peninsula Walkway vilken var en vandringsstig som gick runt Kaikouras udde till olika utkicksplatser där man kunde spana efter säl och val. Själva vandringen bjöd på fantastiska vyer (som vanligt, lätt att bli bortskämd med detta på Nya Zeeland).

Den speciella bottenstrukturen där sälarna trivs syns tydligt

På eftermiddagen dök vi åter upp på flygplatsen och denna gången var det bättre förutsättningar för flygningen. Dock dämpades våra förhoppningar om att få se val den aktuella dagen då piloten eller chauffören som han själv presenterade sig som berättade att när det går mycket vågor är det svårt att spåra valarna i havet.

När vi bordade planet så ombads vi att ta på oss flytvästar då vi skulle flyga över öppet vatten, det kanske kan vara lite oroväckande men detta är ett standardförfarande. Själva flygturen gav mycket flygkänsla då det blåste en del den aktuella dagen, Elise gapskrattade och tyckte det var mycket roligt. Signe var mest en ligist och försökte åla sig ur sitt säkerhetsbälte.

Kaikoura’s udde där vi vandrat någon timme tidigare

Signe ligist, några millisekunder av lugn när fotot togs

Någon val såg vi inte men däremot fick vi se Kaikoura och dess kust från ovan och ett par hundra delfiner som lekte i vattnet vilket var riktigt coolt. Efter flygturen var vi rätt ”matta” och körde endast en kort bit söderut mot Christchurch och fricampade precis vid havet.