Åter vid kusten efter en längre tid i inlandet och bergsmiljö. Denna gången på västkusten som är känd för sina otroliga stränder och sandflugor i massor. Sandflugan har vi stiftat bekantskap med, tänk er svenska knott fast dom biter och suger blod. En tröst är att endast hälften av flugorna suger blod (endast hanarna eller honorna, kommer inte riktigt ihåg).
Vi gjorde ett stopp på vägen till Hokitika utanför den lilla byn Hari Hari. Enligt vår guidebok skulle det finnas en naturlig källa med varmt vatten man kunde bada i. Det skulle vara enkelt, ta med något att gräva med och gräv en grop på flodbanken så fylls denna med varmt vatten. Att hitta till platsen, och att ta sig till platsen visade sig vara allt annat än enkelt med två små barn. Vi gav upp efter att ha följt floden på en liten stig, gått igenom ett parti regnskog och vadat över en iskall flod. Men… promenaden i sig var helt klart värt försöket att nå de varma naturliga källorna.
Efter försöket att nå de varma källorna fortsatte vi köra norrut längst kusten och nådde staden Hokitika. Hokitika var en gång i tiden lite av en mittpunkt på ön då man hittade guld här i slutet av 1800-talet vilket snabbt gjorde staden populär. Idag är det ca 4500 invånare i staden som kan beskrivas som en ”vilda västern stad” till utseendet. Hamnen i staden som ligger i flodmynningen är okänd och under guldrushen i staden så gick ett stort fartyg på grund var 10:e dag i snitt. Det tasmanska havet är inte att leka med!
Vi strosade runt lite i staden och besökte därefter ett litet terrarium som hade lite fåglar, fiskar och andra reptiler. Publikmagneten där var att man kunde få mata deras ca 80 år gamla ålar. När vi svenskar tänker ål så tänker vi de små ormliknande djuren, ålen här nere är 25 kg pjäser som liknar en muräna. Man fick mata bjässarna med en lite längre pincett och maskar.
En annan attraktion var Kiwi-fågeln, chansen är minimal att vi kommer få se den i det vilda och man måste ju se Kiwin när man är på Nya Zeeland. Fågeln är hotad då den är ett lätt byte med sin dåliga syn och flygförmåga för införda rovdjur som t.ex. Possum(pungråtta).
Eftermiddagen spenderade vi på stranden. Jag och Elise badade i det Tasmanska havet för första gången, uppfriskande men kallt. Vi parkerade husbilen för natten precis vid stranden och somnade till vågorna efter att ha beundrat solnedgången.
