Arthurs pass

Efter att lärt känna husbilen och acklimatiserat oss till livet på 6,8 x 2,4 meter kände vi oss redo att ge oss iväg en bit från Christchurch. Vi begav oss upp mot bergen och den slingrande vägen genom Arthurs pass.

Första natten valde vi att slå läger vid Lake Pearson(-43.6590727, 172.7071206) då vi hade fått platsen rek. av en Kiwi som vi träffade på en lekplats. Vi körde fram och tillbaka längst strandkanten och insåg att det inte skulle bli så enkelt att klämma in husbilen någonstans. Alternativet att campa på den anlagda platsen kändes inte sådär lockande då det var rätt många andra husbilar, campervans och tält.

Lake Pearson

Till slut hittade vi en liten grusväg där vi (nästan) kunde köra ner, det var några riktigt elaka taggbuskar som repade bilen lite, shit-happends, det lär hända mer dom kommande trettio dagarna.

Smala vägar med elaka taggbuskar på sidorna

Morgonen bjöd på en riktigt wow-känsla, dimman låg över sjön och bergen var som en kuliss i bakgrunden, otroligt vackert! För att kunna köra ut utan att skada bilen mer så tog vi brödkniven och högg oss ut genom buskaget innan vi åter rullade på riksvägen.

Dimman över Lake Pearson

Nästa dag körde vi vidare upp och över bergskedjan och slog läger vid Tamaru River (-42.7384584, 171.5106261). Visa av erfarenhet sen föregående dags kladd med taggbuskar rekognoserade vi nu lite noggrannare innan vi körde ner husbilen. Vi lyckades hitta en plats precis vid en fors med glasklart vatten.

Andra nattens camp-site

Vi gav oss iväg på en kortare vandringstur i närområdet och följde den nu torrlagda flodfåran där vårens smältvatten från bergens glaciärer tidigare runnit.  Jag och Elise testade även att bada i floden men det var askallt så vi gav upp ungefär vid smalbenen.

På tur i flodfåran

Nästa dag vaknade vi till att det var ca 10 grader och regn, vädret skiftar otroligt fort från högsommar till riktigt kallt. Vi begav oss av tidigt för att åter bege oss tillbaka över bergskedjan. Vi kom ungefär 15 minuter varpå lampan för oljenivå tändes. När vi stannade och öppnade motorhuven så konstaterades snabbt felet.

Vid den senaste servicen hade någon glömt att skruva på oljepåfyllnadslocket, allt eftersom så hade olja skvätt ut i motorrummet tills det att varningslampan tändes för att nivån på motorolja var för låg. Nu stod vi mitt i en bergskedja utan oljelock och kunde inte köra vidare. Tur i oturen så hade vi en plupp på mobiltelefonen efter 2 dygn utan täckning och kunde därmed ringa uthyrningsfirman som skickade road assistance med ett oljepåfyllnadslock och olja från en stad ett par timmar bort. Fem timmar senare var vi äntligen på gång igen rullade åter över bergskedjan.

Finns sämre ställen att få motorfel på

Kommentera gärna, klicka på inläggets rubrik för att öppna inlägget och se kommentarsfunktionen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *